Och så kommer han och klankar ner på min enormt jätteeleganta lösning (eller i alla fall lösning) för att gömma allt skit bland högtalarna under skärmen. Jag menar, vart skulle annars discohunden stå? I stjärten där hans nya finne har sitt tillhåll kanske? Till råga på allt gick han och la sig tio i åtta, utan ens ett försök till förspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar